Just ordet lycka är bland det finaste ord jag vet, ett sånt där ord man vill tatuera in på kroppen ni vet, men samtidigt är det ett ord fyllt av ångest och stress. Jag vet exakt när jag är som lyckligast, hur det luktar då, hur det smakar och hur det känns, så vad är det då jag funderar på?
Är man lycklig varje dag? Måste man vara det? Verkligen inte blir mitt svar på både de sakerna. Livets alla krokiga stigar , hinder och rent av helvetesgap har gett mig mitt bästa verktyg som jag aldrig släpper ifrån mig. Förmågan att se det vackra i det lilla. Ja ni känner igen det från en känd tv-profil som är en hejare på inredning och mat men jag vågar nästan säga att jag kunde myntat det innan han. Att hela tiden se vackra saker, höra eller känna något som kittlar ens sinnen bidrar till lycka. Om så bara för några sekunder ibland. Men ju mer smått vi ser ju fler sekunder blir det och vad vi alla vet är ju att sekunder är början på timmar, dagar och år.
För ett tag sedan bestämde jag mig för att inte prata så mycket negativt, inte haka på skitsnack. Hela tiden försöka vända samtal och få personen eller mig själv att tänka om, inte lägga kraft på saker vi stör oss på, eller ens inte bryr oss om. Men skitsnack är ju också en sak som förenar oss människor, får oss att känna en typ av gemenskap. Hur sjukt som helst egentligen och är värt ett eget kapitel så vi släpper det för nu även om jag vet att du kommer fortsätta tänka lite på det påståendet.
Tillbaks till mitt försök att backa från negativa samtal, det har gett så galet bra resultat. Känner mig lättare och det finns plats kvar i hjärnan när jag ska somna på kvällen. Men tro nu inte att jag lyckats helt, nejdå, jag skvallrar allt bra med mina vänninor men Rom byggdes inte på en dag ni vet.
Ett är säkert iallafall, jag utvecklar inte min egen lycka på andras bekostnad så jag tycker det är en väldigt bra grej i vardagen att utmana sig själv i. För handen på hjärtat nu, blir du lycklig, en bättre människan eller ens lite glad av att prata illa, fult eller elakt om någon eller något?
Inte helt sällan skrattar folk åt mig ,eller säger något om att det är flummigt värre när jag tex kan berätta om doften som slog emot mig när jag öppnade altandörren, hur fina grässtråna var som växte på vägen jag gick på, hur ljuset på morgon slår mot fönsterrutor och färgar de orangea eller hur det kändes när han log mot mig. Det har i perioder gjort att jag valt att inte säga det jag upplever för att slippa de negativa kommentarerna. Men nu är det även ändring på det. OM det stör någon att höra om vilken färg jag sett eller hur fint tegel grannen har på huset så är det nog fasen mer fel på den än mig.
