Länge har min sons rum stått halvfärdigt efter att jag en sån där spontan och härlig dag fick iden att måla om väggarna och möblera om helt. Så länge att jag nästan ser det som lite coolt med flammiga väggar eller rent av lite trendigt att ena väggen
är halvt grå och halvt vit. Naturligtvis tog färgen slut och då dog kreativiteten där för några veckor sedan. Trots att jag fick färgen levererad till dörren kom det att dröja ytterligare en vecka innan jag tog tag i det sista pga för mörkt ute, lite
ont i armen, bachelorette, tvätten, vinglaset med kära , ja ni förstår säkert. Men nu var det dags. Jag sköt möbler åt sidan , monterade upp stegen, bytte om till målaroutfit, la någon form av plast på golvet precis där jag stod i allafall och skulle
ta fram rollern. Givetvis hade den trots noggran inplastning torkat och det fanns exakt NOLL fler i skåpet. Om jag bröt ihop, nej då. Jag satte mig i bilen och körde till min älskade mamma som har det mesta i sina gömmor, så även en roller att dela
med sig av.
Trafiken gjorde allt den kunde för att suga sista orken ur mig. Rödljusen slog aldrig om, eller jo, precis när jag nått fram med nosen på bilen, för att sen låta mig stå där i en mindre evighet. Andra bilister verkade ha dåliga dagar de med baserat på
hur de enligt mig körde som krattor. Vägarbeten, skolklasser, traktorer och långsamtgående ungdomar både till fots och i sina Epabilar blandades med mitt allt växande stresspåslag. Jag ville bara hem snabbt innan orken eller lusten att färdigställa
rummet helt var borta. Väl hemma lockade soffan men efter att tryckt i mig ett par godisbitar stegade jag in i rummet och började måla. Gick bra, i ca 1,5 min tills jag flyttade stegen och välde ut en kartong med ungefär 100 kulor i som jag i ren
lathet inte flyttat på ordenligt när jag väl skulle börja. Ni vet ljudet och synen av kulorna som aldrig ser ut att sluta rulla och som rullar in under exakt allt som står på golvet. Jag blev sittades och stirrade på olyckan tills det var någorlunda
slut på kulor i kartongen och kände att nähä du livet, den gick jag inte på, och plockade ihop alla jag kunde se. Upp på stegen igen, fortfarande hyfsat peppad att få detta klart.
Eftersom jag är extremt dålig på allt grundarbete runt omkring fick jag på vägen till köket tränga mig i mellan väggen och byrån jag kört ut lite slarvig i hallen. Ena lådan var inte helt stängd och den valde att göra ett låååångt sånt där gött rivmärke
på ryggen. Om jag flyttade på den efter det? nä, det kom ett sms i vägen. Att jag sen tappade ett glas i köket som gick i tusen bitar och jag var tvungen att släpa fram dammsugaren gjorde tyvärr att rummet inte blev helt klart igen, MEN det har aldrig
varit närmare helt färdigt än nu kan man ju säga.
Valde istället att ta en lång dusch och tänkte att bäst jag inte överarbetar idag när allt verkar gå motståndarens väg. Ute igen från duschen kände jag mig dock som att jag var på gång igen, men icke då. Jag fyllde på olyckståget med att tappa min svindyra
flaska med värdefulla oljedroppar i så även den och oljan gick samma öde som glaset i köket. Om jag smorde in mig med oljan jag fick upp på händerna från golvet? Självklart.
Kan ju omöjligtvis bara vara jag som har dessa dagar, eller ? Please say no, annars behöver jag kanske bli orolig på riktigt. Så jag la mig då i soffan och funderade varför vissa dagar är så här. Vad vill livet säga med detta? Eller är det bara en slump
att allt händer samtidigt? Jag kom fram till att det är en inställningsfråga, jag var nog mer pressad av mig själv att få klart rummet än jag var sugen på att göra det. Jag stressade upp mig själv vilket ledde till kaos i trafiken och att jag tog
genvägar i förberedelserna.
Vad lärde jag mig denna dagen då, mer än att kulor är hårda och trampa på och att ryggen har sjukt många känselnerver? Jo att sonens rum fyller sin fuktion oavsett halvfärdiga väggar och att jag faktiskt blev glad över att jag kom lite närmare min slutbild
av rummet. Viktigt att påminna sig själv att det är bra nog för stunden.
Om rummet nu några dagar senare är klart? Alltså det är finalvecka i bachelorette, julstämning ska skapas, fiskar som ska matas osv osv. Så nej.