För ett tag sedan klev jag in i en arbetsgrupp som inte liknar någon grupp jag tidigare varit i . I en bransch jag hade noll kunskap om och bestående av mestadels män 50+ . Jag var helt säker på att detta bara skulle bli min arbetsplats. Idag insåg jag att jag hade så fel. Denna grupp blev mer än så. Den blev en del av mig.
Idag skulle mina kollegor få veta att jag ska vidare mot nya utmaningar och jag var helt tom , matt och förvirrad på cykeln till jobbet. Känslorna satt utanpå och jag visste knappt hur jag skulle kunna trampa sista metrarna till dörren. Låter kanske som jag har hybris nu men jag var så rädd att de skulle bli ledsna. Och ja, en gråtfest blev det. Men det är något visst med att stå ihop på trångt utrymme och torka tårar snabbt för att sedan återgå till arbetsuppgifterna. Du och jag fina Sara!
Jag har fått lära mig allt från vilka enliters vinflaskor som är bäst på systemet till hur man förlorar en 5kamp på ett snyggt sätt. Vad man ska ha för lim i alla lägen och vad som är skillnaden på foder och sockel.
De har visat mig att en vuxen man visst kan gråta när han pratar om sin sons bröllop och hur man kör snabbast genom stan för att både hinna äta lunch och handla på systemet på 45 min.
De har prövat mina fördomar och de har vidgad min syn. Men framförallt har de fått mig att känna mig bekväm och trygg. Och de har gett mig så mycket glädje och skratt även om alla dagar inte varit en vandring i parken.
Tack Kjell , Christian , Jimmy , Kenneth , Mathias, Stefan , Roger , Michael , Tomas , Mikael , Glenn , Christoffer , Alfred , Calle , Thomas , Jerry , Tony , Pia och Sara. Vi ses ju såklart då och då framåt, så lätt blir ni inte av med mig :)
Förändring är bra, men även om jag är väldigt glad i mitt beslut och gränslöst peppad på min nya vardag så var detta oväntat jobbigt känslomässigt.
If not now, then when ? Nu är alltid rätt tid.
Till något helt annat . Jag erbjöd mig att öppna tidigt på jobbet imorgon. Självklart inte tidigare än många av er andra tvingas gå upp varje dag av olika anledningar så detta är inget gnäll alls, tvärt om. Jag längtar till att få gå upp vid 05 , är det ens normalt att göra det ? Jag hoppas det och hoppas det är fler av er som känner likadant. Morgonen är min tid. Ljuset som kommer , den krispiga luften, kaffedoften från köket, tystnaden och lugnet innan allt vaknar.
Där har ni min morgonfetisch i sin kortaste beskrivning.
Kom nu hösten så går vi. Tillsammans.
