Häromdagen satt jag en tidig morgon och tittade ut genom mitt köksfönster med en kopp morgonkaffe kryddat med kardemumma. Att jag ibland numera smaksätter kaffet får jag tacka min fantastiska kollega Nathalie för som bjöd mig på det för ett tag sedan.
Jag såg att vissa bilar hade frost på sig och hjärtat gjorde en volt av lycka. Det är något med första frosten. Ett tecken på en ny tid. Att naturen förändras varje månad är något som gör mig otroligt lugn och jag älskar att följa och upptäcka skillnaderna som blir. Jag hoppade ner från min höga stol och skyndade mig att göra mig klar att promenera till jobbet trots att jag gott o väl kunde väntat en hel timme till. Jag ville bara ut. Ut i den friska luften och gå mot soluppgången i det extremt snygga ljuset som morgontimmen bildar. Hittar en superskön remix som jag genast skickar vidare till den som uppskatttar och promenaden till jobbet blir ett enda stort lyckorus. Jag ser saker jag aldrig lagt märke till innan , trots att jag ofta går denna vägen. Jag tittar på folk jag möter på ett annat sätt och jag tar djupa andetag och känner hur det bara fylls på med nyttigheter i kroppen.
Det kör förbi en minibuss med en förskolas logga på sidan. Vi erbjuder upphämtning stod det. Alltså wow, vilken grej. Så många som har svårt att få ihop livspusslet varje morgon och sliter halvt ihjäl sig för att hinna. Och så har någon smart person kommit på en så enkel lösning . Genialiskt.
Alla dagar ser inte ut så här och kan erkänna att euforin inte höll i sig hela dagen. Men jag har lärt mig att ta tillvara på varje stund och det gjorde jag verkligen där och då. Sen vet jag av erfarenhet att frisk luft är bra medicin mot sämre dagar.
Jag har på sista tiden börjat drömma på ett annorlunda sätt. Annorlunda för mig i alla fall. Jag drömmer liksom om saker som skulle kunna vara på verklighet. Ibland bra men oftast inte så bra. Drömmarna känns också sjukt sanna och när jag vaknar har jag svårt att uppfatta om jag drömt eller om detta har hänt. Sjukast var härom natten när jag vaknade mitt i natten av att jag blivit skjuten av en drönare, jo jag hade kollat på ett sånt där skjutartvspel strax innan men ändå. Jag hade ont där skottet träffat och hade panik över att jag var skadad. Tankarna for runt vart mina nära och kära var och ifall jag skulle överleva, tills jag äntligen fattade att jag var vaken och det varken var blod i sängen eller något pågående krig runt mig. Drömmen satt i kroppen flera dagar.
En annan natt drömde jag om att en ringde mig och sa Hej älskling och sen berättade något helt fel. När jag vakande undrade jag varför personen gjort så. Jag var förtvivlad och ledsen länge och skulle precis föröka få tag i personen när jag kom på att , just det , klockan är mitt i natten och ingen har ringt mig. Jag kunde inte somna om den natten.
Dessa typer av drömmar kommer oftast tidigt eftersom klockan sällan är mer än 01 när jag vaknar till. Vad är detta för typ av drömmar och hur blir jag av med dom ? Jag vill liksom drömma om rosa elefanter , hallondoft och lyckliga stunder typ. Jag har googlat lite men slutade med det då jag ganska snart enligt olika sidor på nätet klassades som galen. Så om någon har en förklaring på detta eller upplever samma så får ni gärna berätta era teorier om varför det blivit en sån radikal förändring i mitt drömmönster.
Idag fyller sonen 12 år. Bara det i sig är galet. Han fick biljtter till en champions League match av mig och han grät av lycka i en lång kram. Allt var , i vår lilla bubbla, en helt perfekt morgonstund. När födelsedagsmorgonen började gå mot skoldags byttes den mysiga stämningen hemma till något annat. Sonen möttes av den hemska nyheten från Belgien. Att två svenska supportrar dödats. När de var på väg till en fotbollsmatch. För att de var svenskar. Vi blev ståendes i hallen en stund och jag försökte ge en så klar och tydlig bild jag kunde av vad som hänt och en möjlig teori om varför. Men sanningen lät som påhittad. För hemsk för att vara sann. För några veckor sedan gick jag och sonen i svenska supportertröjor genom stan på väg till match på samma sätt som offren i Beligen gjorde i går. Den lyckan och förväntan vi kände då kände de också. Skillnaden var att våran familj fick se oss igen efter matchen. Fotboll och idrott i stort är en stor del av min sons vardag och jag har alltid älskat tryggheten i idrott. Att det är stökigt på matcher ibland är en sak, absolut inte accepterbart, men detta är något helt annat. Nu handlar det inte om att man är oense om vilket fotbollslag som är bäst eller att dommaren borde sett att det var en ful tackling. Detta är större än så.
Jag vet att liknande saker händer dagligen mot olika grupper och nationaliteter , så jag menar inte att bara för att det nu drabbat oss i Sverige
eller blir kopplat till idrottsvärlden så är det värre. Absolut inte . Men jag skriver utifrån mina känslor och det jag kan relatera till. Så nej, det är inte bara hemskt för att det drabbat oss i sverige
och fotbollen, hoppas ni inte tolkade det så.
Men alltid bäst att förtydliga.
