Att få arbeta på en skola i jultider är verkligen ett privilegium. Mestadels består dagarna i december av , förutom betygsstressen , en längtan till ledighet , familjehäng och julklappar. Elevernas tas ur deras vardagliga sammanhang och får tillfälle att helt få vara sig själva under en längre tid . Det liksom spritter i kroppen på dem och det är stundtals svårt att hålla en lektion. Men jag har låtit det vara så de gångerna , för att ge plats för alla dessa känslor.
Man kan ju nu tro att det är detta romantiska jag påstår är ett privilegium, men nej . Jag menar att få ta hand om baksidan av allt det röda pyntet och planer om julbak och uppesittarkvällar. Att få möta de elever som helst hade velat ha skola som vanligt dessa dagar.
Hur bemöter man dem? Ska jag sluta prata om jultraditioner helt i skolan? Nej det tycker inte jag . Men det är viktigt att ge samma tid och utrymme till de som inte längtar efter tomten. Jag har en kollega som frågade mig hur jag tänkte kring detta att fråga elever om deras julplaner. Jag svarade att jag aldrig frågar i grupp vad de ska hitta på men är heller inte rädd för att fråga de jag vet inte ska fira jul eller de som ska fira jul fast på ett sätt de inte gillar . Jag resonerar som så att alla barn vill ha någon som bryr sig och ställer frågor. Det är hur man hanterar svaret som är det viktiga. Fråga vidare hur det känns , var nyfiken på hur just detta barn tänker. Här är tonen viktig . Inte dömande eller nyfiket på ett negativt sätt. Utan genuint och omtänksamt. Som vuxen gäller det att kunna känna av svaret innan det kommer, att vara förberedd. Istället för att säga god jul , vad önskar du dig och det vanliga man pratar om precis innan man skiljs åt innan lovet så sa jag att jag kommer sakna dig och använd lovet till återhämtning från skolan nu . Och god jul om jag kände att det passade .
Jag har med mig många historier och berättelser från svaren jag fått i december. Jag tänker på dem hela tiden , vissa skaver i magen men det känns skönt att jag tog mig tiden, visade att det fanns en vuxen som tyckte att deras känslor och tankar inför julen var helt ok och jag visade att jag finns här om det går snett.
Vi hade en julavslutning där vi samlat hela högstadiet i cafeterian. Det är en blandning av väldigt många personligheter, öden och förutsättningar. Alla så fina. Det var slipsar och glitter blandat med huvtröjor och kepsar. Jag noterade att vi vuxna placerade oss omedvetet längs väggarna runt om eleverna, som ett skydd eller en ram . Och det är precis så det ska vara i skolan tycker jag . En frizon innanför trygga armar.
Modiga elever ställde sig upp och sjöng solosång i mikrofonen och fick ta emot stort jubel och applåder. Jag fick så klart svälja hårt och låtsas klia mig i ögat för att stoppa tårarna.
Min fina kollega hade gjort ett bildspel som rullade på projektorduken. Det var julbilder med olika länders namn på. Det gick ut på att när man såg sitt land , som man har rötter ifrån , skulle man ställa sig upp. Helt spontant från eleverna när första landet kom upp så utbrast en jätteapplåd som sen höll i sig för varje land som visades, och det var många . Det var så fint och tydligt budskap. Alla fick vara stolta och alla fick visa uppskattning. Precis det jag tycker vi i skolan måste träna våra elever i mer .
Om du läser detta Maral, stort tack igen för att du genomförde en så viktig punkt i julfirandet.
När nästa kollega tog micken och rev av Maria Careys klassiker så fick jag snällt se mig besegrad av mina känslor. Hon pratade först om hur eleverna förgyller hennes dagar. Det är precis så det ska kännas som lärare . Inte att man bara ska lära ut en massa saker utan att man faktiskt själv också för ut något av alla dessa ungdomar. Jag tror jag lär mig mer varje dag än eleverna gör. De må vara bättre på matte och engelska än mig men de lär mig om livet och det är jag dem evigt tacksam för . Inte så konstigt när man möter hundratals olika livssituationer varje dag. Det är klart att man ser saker på olika sätt och väldigt ofta så ändrar elevernas beteenden eller historier min syn på saker i mitt eget liv.
Min bästa julklapp i år blev alla kramar och blickar som sagt tack för att du finns.
Jag längtar redan tills jag får välkomna dem tillbaka efter lovet och ta hand om deras tankar och berättelser från ledigheten.
Jag lyssnar gärna på allt om era julklappar , om resan ni gjort med familjen , hur fina målningar du gjort ensam på ditt rum , vilken musik du lyssnat på , hur besviken du varit , hur god mat du ätit , hur ledsen du varit , hur glad du varit osv . Inga tankar och känslor är fel.
Men först ska jag njuta av min ledighet såklart. Julen blir annorlunda i år. Men det är ändå en jul.
