En övning att rekommendera

För att utvecka mitt sätt att se saker, känna och reflektera har jag ett knep jag gärna delar med mig av. Sätt dig på en plats , vilken som helst och skriv ner allt som hände omkring dig. Vad ser du? Hur luktar det? Vad känner du?
 
Här kommer ett exempel på en sådan srund jag hade i somras. Mer spontant än välskrivet, precis så som jag gillar det.
 
#

Ett vänligt och innerligt hej från killen i restaurangen. Serverade mig en kopp kaffe gladeligen och fick mig att känna mig mer än välkommen att slå mig ner på hans ställe. 

En oväntad med ändå väntad och vad jag tror, en underbar vänskap. En man, kanske 10 år äldre än mig, som jag kommit i kontakt med under mina arbetsår skiner upp som en sol när en äldre herre jag är bekant med sin mina år som bartender i city kommer till hans bord. Herren som alltid satt själv i baren men hälsade på många. Han ser välvårdad ut idag även om jag tror hans liv inte är helt rättvist mot honom och inte varit det på många år.

Semesterfamiljen leker bredvid mig. Två barn i lagom ålderskillnad, en solbränd pappa i vit T-shirt och semesterskägg. Fin och ser snäll ut. Mamman tar ett par varv i butikerna runt omkring den lilla innelekplatsen.

Två par i låt säga 60årsålderns har setts för en frukostfralla och kaffe. De pratar försiktigt med varandra, lite som om det är något tungt som hänt. 

Den för oss lokalbor legendariska vaktmästaren kommer kvittrande förbi, hans första dag efter semester förstår jag. Han hälsar på alla och drar alla de klassiska fraserna om hur han får släcka bränder nu för han vart ledig. 

Uppför rulltrappan kommer en ljus man, ja alltså hela han är ljus, i stråhatt och orange piketröja. Vet inte exakt varför men jag ler och blir glad av han. Han försvinner lika snabbt som han kom upp så där slutar mina tankar om han för nu.

En mamma till lämnar av man och barn vid lekplatsen för en sväng på twilfit. Hon ser uppgiven ut och jag ber till gud att jag har fel och att hon visst har ett skönt semestermood i kroppen trots att det regnar ute.

En äldre dam med blommig blus och tygkasse strosar runt, väljer tillslut att köpa en fika och slår sig ner. Hon ser tillfreds ut ,tror hon är en äldre version av mig.

En tonårskille går någon halvmeter framför sin mamma, de ska nog uppdatera hans garderob och eftersom han blivit så lång måste han pallra sig ur soffan och följa med och prova.

En pappa pratades i telefon och en yngre son med stoooora hörlurar dyker upp och går tillbaka snabbt dit dom kom i från, någon i mobilen hade visst menat att de skulle mötas på Elins esplanad och inte i city, så bara att gå tillbaka till bilen igen för dessa två.

Mannen i stråhatten är tillbaka. Nu med en dam i sällskap, eller nja, en bit framför , men han bär snällt hennes väska och liksom småler. Han stannar till och kikar på ett par bruna eccoskor i farten, åh vad jag gillar han. 

En till äldre dam i mönstrad blus har köpt mat, panerad fisk med kall sås och givetvis måltidsdryck till,  och slår sig ner ensam ett par bord ifrån den andra damen. Herre gud så mycket jag önskar att de kunde satt sig vid samma bord.

Oj ,där kom tonårsmamman förbi utan sonen, han verkar ha ledsnat snabbare än jag kunde tro.

Mannen i stråhatten går förbi mig igen, något raskare steg, som han glömt något nästan. Han har prydligt paraply och någon liten väska hägnades i byxorna , en liten kamera kanske ? 

Ett yngre par med snygga kläder och flashig barnvagn korsar vägen med en mamma som ansträngt knuffar sin vagn framåt. Hon har problem att gå och ser ut att ha ont. Hennes regnjacka skvallrar om att hon definitivt inte hade orken att gå snabbt utanför huset. Hon försvinner in på toaletten och berör mig. 

En tjej med tatuering på hela halsen och brösten skrider fram. Hon är snygg, synd att hon ser så sur ut. 

Mannen jag minns från baren hämtar mer kaffe och får syn på mig, han lyser upp i ett leende och hälsar. Det gör han alltid när vi ses trots att vi inte känner varandra och det är många år sedan jag serverade han sitt kvällsglas, säkert 15 år sedan. Men det gör mig glad. 

En herre i glasögon och lite för stor T-shirt stressar förbi, vart ska han ? Vem väntar ?

Två ärtiga kvinnor i jeansjackor och blonderat hår uttrycker sitt missnöje att två skoaffärer stängt igen på ovanvåningen. En finns ju kvar, dessutom en väldigt stor så hoppas de blir nöjda tillslut ändå.

Ett par kommer upp från rulltrappan, tjejen säger - du är så elak mot mig hela tiden och sen hör jag inte riktigt vad han säger. De går lite åt olika håll men möts efter ett par meter igen och tjejen tar tag i killens luvtröja och drar med honom in på twilfit. Han ser verkligen inte glad ut och hans suck hördes lång väg. Käre tid och stackars tjej. Jag stirrar blint på dörren till twilfit för att se fortsättningen på hans beteende. 

Det skrämmer mig att killen som serverade kaffe är den enda som sett riktigt glad ut. Inga par skrattar men de äldre ensamma ser iofs lite nöjda ut. 

En tjej i väldigt somriga fina kläder går förbi, tror vi är lika gamla. Undrar vad hon gjort efter skoltiden, vad var det hon hette nu igen? 

Lokalvårdaren spritar av handtagen på rulltrappan noga samtidigt som hon ser ut att ha drömt sig bort till en annan plats . Vart vill hon vara just nu hellre ? 

Mitt emot mig sitter en dam och äter kanelbulle. Ni vet en sån där kanelbulle med alldeles för mycket pärlsocker på. Hon har ingen mobiltelefon att underhålla sig med, hon bara är och njuter av bullens sötma. Det ser hur gott ut som helst. Men hon slösar ingen tid och hinner knappt tugga färdigt, dricker sista slatten kaffe ståendes och ilar iväg med sin bricka till brickstället. Med kutande rygg och snabba fötter tar hon trapporna istället för rulltrappan.

En tjej tittar intensivt på mig och det tar några sekunder innan jag kopplar, det är ju en kär gammal vän jag inte sett på väldigt länge. Hennes son är 8 år så , ja på typ 8 år då. Vi levde studenten ihop , med allt vad det innebar. Det kändes i vår kram att det var en viktig tid vi hade när vi var inte ens fyllda 20. Tänk att känslor kan ligga gömda och poppa upp så tydligt på en halv sekund. Stort. 

Fler män i semesterskägg dyker upp, fler barn som vill ha glass och fler kassar bärs ut med fynd från butikerna. Det luktar mer mat och jag får fler sällskap runt omkring mig.

En superfin tjej går förbi, killar vänder sig om och jag förstår dom. Hon är ung , har poppiga kläder och hon tar mig tillbaka till den jag varit, även om hon är på tok mycket snyggare. I samma veva tittar en äldre herre två gånger på mig och jag tänker , Still got it, haha. 

Killen som jag tror ganska nyss fått en ansvarig roll här på stället går fram o tillbaka bestämt snurrandes på sin snusdosa. Han ser viktig ut. Stolt liksom.

En kille som var lite poppis , en hunk i vissas ögon , förr i tiden kom för med sin bättre hälft. Hon är mycket äldre än han och jag tror de är lyckliga. Jag vill ha rätt där. 

På en kvinnas T-shirt står det : be real, not perfect. Märklig text. Jag kan tycka att äkta är perfekt.

 

Kommentera inlägget här :