Jag tog en stickling ifrån en kompis växt en gång . Växten var så fin hemma hos henne men vi visste inte ens om det var en växt man tog sticklingar ifrån , men chansade, knipsade av en bit och tog hem till mig.
Den tog sig aldrig . Bladen gick sönder och blev bruna och skrynkliga . Den dog liksom aldrig men var allt annat än fin. Jag ställde den bakom en gardin och den fick vatten när jag drog bort gardinen för att damma ,vilket inte var superofta. Jag gillade den inte men kunde inte göra mig av mig med den . Den levde ju trots allt.
Månader blev till år men blomman ändrade inte status alls . Den gav inte upp , men blev heller inte så där fin som jag en gång föreställde mig. En dag bestämde jag mig för att slänga den , den störde liksom sinnesron då den inte alls passade in någonstans och bara gjorde fönsterbrädan stökig. Jag började rycka i den när jag var på väg till soptunnan men den ville liksom inte lossna från sin kruka . Nähä ? Vad gör jag nu då? Kan ju inte utöva övervåld mot en oskyldig växt. Så den fick en chans till. Nu synlig i ett annat fönster . Mitt i bland stora välmående växter . Nära min kaffebryggare vilket gjorde att vi nu ses varje dag , växten och jag . Och på något sätt ändrades mina känslor för den. Ja, den var fortfarande skruttig , hängig och rätt ful. Men jag kunde börja ana en lite ljusgrönare färg och kanske något finare kanter på bladen.
Två nya blad har nu kommit upp, det går väldigt långsamt men växten är på väg tillbaka . Vi har börjat trivas ihop och har ingått en tyst överenskommelse om att vi inte ger upp . Jag tror den behövde lite tid bakom gardinen. Lika mycket som den behövde plockas fram och sättas in i ett sammanhang . Folk som ser min växt skulle säkert slängt den och ersatt med en ny även idag , men de vet ju inte hur resan vi haft sett ut.
Nu handlar detta om en växt och jag är övertygad om att de flesta som läser detta fnyser och tycker jag är löjlig som ens tänkt och agerat så här kring en växt. Det är ok, så får ni tycka . Men jag tror samma människor håller med mig om att det finns en slående likhet mellan min växt och många människor vi möter i vardagen . Saker blev inte helt som man tänkt, det kan vara bra att få stå bakom gardinen ett tag , det kan krävas att någon byter plats på en, det kan ta lång tid att blomstra men det viktigaste är att man får chansen.
Jag är övertygad att min växt kommer bli vacker , kraftfull och livlig en dag. Precis som alla ni!
