Jag är inte mycket för att summera år eller sätta ord på framtiden . Jag lever hellre än planerar hur jag ska leva. Visst har jag en önskan om lycka och välmående , men det gäller ju inte bara för att det är nytt år. Men för att sammanfatta det snabbt så var 2022 ett väldigt varierat år. Högt och lågt. Värme och kyla . Glädje och sorg. Precis som det ska vara. Nytt år betyder ju egentligen ingenting , det är ju livet som räknas och det pågår ju oavsett specifika datum eller festligheter. Så nog om det .
Har ni någon gång efter att ni gjort i ordning er för en ny dag , kanske sminkat er , kammat håret och tagit på er snygga kläder och då tänkt , fasen va bra det blev idag , bäst att passa på att ta en selfie kanske ? Så var det för mig idag . Fick feeling och knäppte kort efter kort med olika miner och uttryck . Tänkte att det är bra att ta några stycken ifall de blir suddiga . Men jag tog heller inte onödigt många för jag var ganska säker på att jag fått till det med den braiga looken. Vad hände ? Jag sitter nu här med ca 20st bilder som är de sämsta jag någonsin sett på mig själv. Såg jag så fel i hallspegeln ? Var det inte en bra dag idag ? Hur tänkte jag med att dra på lite extra smink , ser ju inte klok ut. Osv osv.
Snacka om att trilla ner från den höga hästen snabbt.
Vad lärde jag mig av detta då ? Att skönhet kommer i det spontana kanske. Och det är nog så jag vill att mitt liv ska vara . Att det vackra ligger i vardagen , i det otippade och inte i det konstlade och uppställda .
Häromdagen hände det. Jag var för taggad på morgonkaffet och glömde att jag bor på marknivå centralt. Jag stod halvgraciöst på tå för att nå en bra kaffekopp i skåpet och hon sökte skydd från regnet nära husväggen . Efter att noterat hennes jacka förstod jag att hon var på väg på jobb och jag gav en lättnande suck när hon räddade min halvnakna situation med att sätta upp handen för ögonen och skrattade. Konstaterade återigen att det är tur att jag är så morgonpigg , annars hade jag nog hamnat i situationer som denna fler gånger och det känner jag verkligen inget sug efter . Fy fasen . Aldrig känt mig så utlämnat , och det i mitt eget kök , på min bästa tid på dygnet. Jaja konstig känsla men det gick ju fint denna gången , så bara att lära sig den hårda vägen som så mycket annat i livet då. Hade jag använt Facebook hade jag direkt ändrat utbildning till livets hårda skola nu.
I väntan på Nyhetsmorgon i morse så rullade det någon barnfilm på tv . Flickan ( som var en groda ) frågade just prinsen vart han lärt sig pussas så bra . ( efter att hon förvandlats till en prinsessa av hans puss) Han svarade : på internet .
Tack för tipset , ska genast googla hur man förvandlar människor till grodor , för det borde ju rimligtvis fungera åt andra hållet med då. Och nej , den googlingen kommer inte ens in på min top 100 lista över mina konstigaste googlingar …
Lyssnade på en podd när jag skulle sova igår . Den handlade om mål i livet. Först tyckte jag det var spännande lyssning men ju längre tiden gick infann sig mer stress än inspiration i hjärnan. Måste man ha en massa mål ? Vad är ett mål ? Jag har inga direkta mål , mer drömmar men inga fastsatta mål. Är inte drömmar bättre än mål ? För vad händer när mål efter mål kommer längre bort eller helt sopas undan? Självklart är detta som allt annat , väldigt individuellt. Men skulle ändå vilja normalisera det faktum att alla inte strävar efter mål men faktiskt kan vara helt fungerande och bra människor ändå. Är det bara jag som oftast är mållös i livet ??
Vill skicka med en sista tanke som för mig varit självklar länge. Många undrar ju när man vet om man hittat sin person i livet. Mitt svar på den fråga är , när inget man gör för den känns som en uppoffring. Ingenting är konstigt, äckligt eller jobbigt utan allt är en självklarhet. Om man kan tänka som om allt en person gör eller ser ut eller mår , ja då har man fasen hittat rätt!
Klart slut!
