Jag tänker alltid att det borde finnas stor igenkänningsfaktor i det jag skriver . Men här är risken stor att jag istället väcker känslor som: oj ,hon är knäpp . Men ja , då får det vara så.
Jag och inredningen hemma har det just nu lite tufft i vår relation. Har egentligen haft det en längre period nu. Vi har lite gett upp på varandra . Vi har kommit till stadiet där vi istället skrattar åt varandra och inte med varandra . Vi tar allt annat än hand om varandra och vi gör i perioder så att vi inte ens vill umgås . Varje dag jag när jag vaknar tänker jag att idag är dagen vi ska bli sams . Men nej , det är för lång väg dit.
Idag , såklart ihop med min morgonkaffe , började jag likt en detektiv inspektera detaljer hemma. Vad har fått oss att glida i sär ?
Kom fram till två saker. Den ena var att jag haft för bråttom. Och det var inte så farligt att inse det. Jag vet att jag är impulsiv och otålig. Men andra insikten var värre .
Att jag har saker jag älskar men som inte passar just nu. Hur kan det vara så ?
Ett tydligt exempel är i mitt kök. Jag har ett stort , relativt ljust kök som verkligen har potential till att bjuda upp till både dans och mysiga middagar. På golvet har jag lagt en matta som min mormor alltid kallade äkta när hon levde. Ingen aning om den faktiskt är värd ett äkta pris eller är köpt på en turistmarknad, men det är helt oviktigt . Jag älskar mattan och på något sätt är mormor med i matlagningen när jag kan stå på den och röra i grytorna . Hon kan se mig baka efter hennes recept och hon kan höra när vi skrattar åt att läsa hennes receptsamling hon klippt och klistrat ihop åt mig. Roligast är när hon försökt stava till den för henne nymoderna maträtten pittza.
Mattan är jättefin. Röd och svart i klassiska mönster och lagom långa franskanter. Är den värd en förmögenhet så minskar jag det värdet var dag med att ha den liggandes framför både spisen och diskbänken.
Idag när jag satt en bit ifrån den så slog det mig . Det är ju just den mattan som gör att jag inte är till freds i köket . Hatade den tanken.
Kan det vara så att saker man älskar inte passar i ens liv ?
Nej så dramatiskt är det ju såklart inte med en matta. Men nästan. Jag rullade ihop den. Klappade lite på den som att den skulle förstå att den inte skulle hamna på sopstationen och vips så kunde jag andas i mitt kök igen . Jag behövde alltså inte köpa ett helt nytt kök utan bara rulla ihop en matta för att känna känslor som är närmare mitt mål.
Jag förklarade för mormor på det viset jag brukar prata med henne på att mattan alltid kommer att finnas med mig . Jag kommer att hitta rätt plats och tillfälle för den och hon var fine med det.
Jag kollade runt med samma ögon i resten av boendet . Och det är ju ingen skräll att en tjej som inte kan slänga bort en sten jag tagit upp i handen på en strand i rätt känslotillfälle har fler saker hemma som jag älskar men som inte passar just där och nu.
Gör dig av med de sakerna säger de flesta. Tack för tipset , men tro mig , jag har försökt. Jag har haft mormors gamla skänk på blocket ett par gånger men alltid slutat med att jag fått dra en vit lögn till de som hört av sig om att den redan är såld för hela kroppen skriker att jag gör fel som vill ta bort den.
Ett annat tips jag får är att mixa det gamla med nytt. Tack igen, men försökt det med. Vissa saker är bara hjärnan och hjärtat oöverens om. Så nu börjar ett arbete här hemma med att ta bort det som jag enbart bor med för att jag älskar det. Inte för att det är praktiskt eller passar in i min bild hur jag vill ha det . De älskade sakerna kommer få sin plats de också men inte i mitt synfält, det räcker med vetskapen om vart jag har dem, och ATT jag har dem.
Det kommer se lite tomt ut hemma för andra förmodligen. Men för mig kanske det betyder något helt annat. Luft , vila från påminnelse och ljus.
Helst skulle jag vilja bo i ett nästan tomt litet glashus. Med bara de saker man verkligen behöver och ljus från alla håll och kanter. Men det huset ska inte byggas förrän vi är äldre .
/ C
Liggandes i detektivposition på golvet, ingen möbel eller pryl kommer undan.
