Igår sken solen på Södermalms IP och trots att vinden var kall spreds en värme över hela stadsdelen. Det var dags igen för Skövde AIK att spela hemmamatch i superettan, denna gången mot Örgryte .
Det är något visst när städer sluter upp bakom ett lag. På Södermalms välanvända arena samsas äldre och yngre i en helt magisk anda. Det märks i luften att något är på väg att hända . Redan utanför samlas folk i klungor och pratar om matchen och spanar mot polisens inhängning av borta supportrarnas bussar. Det är lite nytt för oss i Skövde , iallafall vad jag minns , så klart att även det bidrar till stämningen att det kommer en massa taggade och ibland överförfriskade fans med flaggor i högsta hugg och faktiskt hejjar på bortalaget . Övertygad om att det bidrar till att vi Skövdebor kommer närmare varandra . Vi mot dom.
Vi har inte Sveriges finaste fotbollsarena men det sitter något i staketen och i löparmattorna där som är svårt att sätta ord på. Det är så vackert!
Jag ser äldre herrar med rödvita halsdukar från tiden då klubben bildades och jag ser unga killar och tjejer i senaste klubbtröjan. Det luktar grill och folkölen i plastmuggarna skickar i väg ett pirrigt glitter från solstrålarna.
Jag ser hur kompisgäng möts och jag ser hur nykära tagit sig hit på en kvällsaktivitet.
Arenans skavanker skvallrar om väldigt många minnen. Precis som det ska vara tycker jag . Här har man firat segrar , gråtit över tunga förluster och skapat minnen i så många generationer , så klart att det ska synas.
I högtalaren hörs en "redig vääsjöötte" välkomna publiken , spelarna går ut i solskenet på planen och matchen drar igång .
Det blir tydligt på läktaren att vi är stolta i Skövde över vårat lag. Det pratas fint om killarna på planen , det imponeras över hur klubbchefen syr ihop allt så bra och alla känner någon som är funktionär någongång. Är inte det idrott när det är som vackrast?
Stor eloge till Örgrytes hitresta supportar som inte var tysta en enda sekund, trots lång speltid i underläge. Det bidrog till att vi i Skövde fick lite extra guldkant på vår fotbollsupplevelse denna fina julikväll.
Skövde AIK har en fantastisk supporterklack också. Killar och tjejer som brinner för staden , laget och sporten. Skriker sig hesa för att peppa laget och står i ur och skur i rödvita färger för att visa sin stolthet över Skövde AIK. De lägger ner många timmar och säkert mycket pengar ur egen ficka för att vi andra ska få ut maximalt av vår matchupplevelse och för att laget ska få en extra lagkamrat i form av en gungande rödfärgad läktare. De yngre barnen som precis börjat stå i klacken tas väl hand om bland de äldre mer erfarna sångfåglarna.
Också idrott när det är som vackrast.
Jag sitter på min gröna plaststol på läktaren och ser ut över denna folkfest som det blivit på Södermalms IP och konstaterar att det är inte bara fotbollen som får mig hit , utan det är hela känslan vi i Skövde skapar tillsammans. Doften av gräset och smaken av kokkorven blandat med att se dessa unga spelare göra det de gillar allra mest är verkligen fint.
Man slänger några ord med en främling i stolen bredvid , man pratar om något tveksamt domslut i kioskkön och man förenas i en gemensam bubbla i 90 min. Otroligt befriande och enkelt .
Mitt tips är ,oavsett ditt intresse för fotboll , besök Södermalms IP en solig sommarkväll och känn känslan av att här är alla lika för en stund.
Mycket fint skrivet, blev tårögd av att läsa detta, en perfekt beskrivning av hur det går till på Södermalms IP!