carolineanderssoon.blogg.se

Det låter som berget spricker varje gång det mullrar. Jag ligger i mitt barndomsrum med utsikt rakt mot tv-masten på berget . Det slog alltid ner i den när vi var små och jag önskar en repris nu idag .  

Oj , jösses , nu slog det ner nära .. rutorna skallrade och blixten kändes nästan farligt bländande . Fönstret är öppet och jag hör hur grannarna tar sig ut på sina balkonger här i radhusområdet för att se vad som hände. Precis som förr. Kollar in på min nördiga blixtapp, ser att det slagit ner en blixt nyss vid åsbotorpssjön, kanske var den . Det är ju faktiskt bara ett extremt långt stenkast här ifrån om man tar fågelvägen.  

Något händer i mig när det åskar . En skräckblandad förtjusning som resulterar i ett otroligt lugn. Man är liksom helt utlämnat till naturen. Det mesta i livet kan vi kontrollera eller påverka , men inte naturens krafter. Jag har stor respekt för åskan , väldigt stor men känner ingen större rädsla inomhus. Tvärt om , det doftar ljuvligt från det öppna fönstret och det bli alldeles tyst ute, bara regnet som hörs. Men jag utmanar heller aldrig åskan eller min respekt för den. Jag ligger oftast rätt stilla och tittar ut utan några elektriska saker påslagna och jag går inte ut om jag inte måste. Måste på riktigt liksom.  

Åskans kraft och urladdning påverkar mig på annat sätt också . Den får mig att stanna upp en stund och invänta dagens fortsättning på något vis. 

Det blir mörkare på himlen och man får tända lampor inne mitt på ljusa dagen . En pirrig känsla när det mullrar närmare o närmare , en medelstor adrenalinkick när det smäller rakt över taket och ett litet vemod när det tystas ut och ovädret drar längre ifrån. Luften blir lättare att andas och ljuset återkommer. Alltså det är så mycket att älska med väder! 

Lite som livet i sig . Det krävs urladdningar för att man ska kunna andas och se bättre ibland . Det stormar en stund , sen är det som att ingeting hänt strax efter.  

Jag säger ofta att det som är stormigast i mitt liv också är min trygghet. Fundera på det ni hur det kan gå ihop :) 

Man kan också dra parallellen till livet genom att hur mycket det än blixtrar och dundrar så blir himlen alltid blå efteråt. Det kan fortsätta att mullra i kanterna länge efteråt men just över dig är det ljust.  

När vi ändå klarat av ett vädertillstånd kan jag passa på att nämna förtjusningen till de andra också . Jag är så glad att bo i ett land med alla tydliga årstider . Ta bara vinterb med sin snö,frost och kyla . Hur underbart är inte det ? När man får klä på sig varmt och bara frysa om kinderna. Få frost i ögonfransarna när man tittar upp på en alldeles mörk och stjärnklar himmel . Alltså jag blir tårögd av bara tanken. Gärna så får snön tynga ner varenda gren på träden så det nästan bildas små kojor mot marken.  

Och vem kan inte älska höstens alla färger med en vind som varken är kall eller varm som ruskar om både en själv och varenda lövhög. Det blåser så man får hålla i hatten och man får akta sig så sommarens sneakers, som man så länge håller kvar vid , inte blir genomblöta. Man är sugen på att testa vinterjackan men än värmer solen när den är framme och solbrännan gör en påmind om vad som ganska nyss var.  

Våren då , ja behöver den ens en förklaring? Vem älskar inte ljusets återkomst efter månader av mörkare timmar? Helt plötsligt ser inte trädgården så läskig och tom ut när man tittar ut på eftermiddagen och man börjar försiktigt ta av sig understället. Med våren kommer det också mer dofter. Vintern doftar egentligen inte så mycket , mer än krispig kyla som iofs är en av mina favoritdofter. Men på våren kommer det dofter från både växter som vaknat och människor som börjar leva mer utomhus.  

Och sen sommaren med sina neverendingnights och varma sittplatser. Ljuset som möter dig hur tidigt du än går upp och solens strålar som ser till att du nästan inte behöver planera dagen alls , bara njuta av vädret. Enkelt på pappret kanske men svårare med sommarlovsbarn hemma, men ja ni förstår tanken.  

Så tack livet för åskan och årstiderna. Det gör iallafall min vardag mycket bättre!

Så låter det ofta när folk pratar om min stad . Det som de då menar är att det inte ligger nära en kust, för vatten har jag sett i allra högsta grad här. Tex vackra Simsjön med sina oändliga möjligheter året runt . Ni minns väl den fina vintern alldeles nyss ? När isen var full av vinterlekande familjer med solen i ansiktet och doften av grillkorv och varm choklad fyllde våra lungor . Vi har mitt i stan Boulognersjön som porlar sådär perfekt trevligt när man tar vägen förbi i farten . I Karstorp finns det vatten , i Skultorp med , så jodå vi har vatten. Men jag förstår vad de menar . Vi är inte Hjo med Vätterns klara vatten , vi är inte Mariestad med Vänerns vackra strandpromenader. Och vi är definitivt inte västkustens alla pärlor med klippor , bryggor och fiskebåtar. Jag kan förstå folk som säger så om de själva bor vid det de kallar vatten. För jag har samma känsla här fast med vattnets motsats , Berget. 

Jag talat naturligtvis för mig själv nu men jag tror att vi är många som bor här som ,kanske utan att vi tänker på det på direkten, skulle sakna att bo vid ett berg om vi flyttade. 

Det är något visst med att komma upp på berget. Man märker av när stigningen börjar , det händer något i kroppen. Man trivs. 

Själv använder jag berget vid alla tänkbara sinnesstämningar. Det är dit jag åker när jag bara vill andas , eller när jag är förkrossad , när jag är lycklig eller när jag måste koncentrera mig. Dit tar jag nära och kära när jag vill ha en trevlig dag och dit går jag själv när jag behöver lugn och ro.  

Spåret runt Hållsdammen har alltid varit min favorit . Det har allt. Man än nära sjön nästa hela tiden, och den är lika vacker året om och alla timmar på dygnet. Du möter alla dess slag av människor på tvåochenhalvan som den kallas. 

Folk som joggar , familjer som skrattar i höghöjdsbanan , fiskare vid bryggorna, fulla blåbärskorgar som bärs av nöjda leenden, cyklister som korsar från någon av de alla grymma cykelspåren runt om och många glada arbetare som hänsynsfullt åker runt i sina arbetsfordon i syfta att förbättra något för oss som är där.

När snön ligger vit runt sjön är det också liknande människor du möter , men blåbären är utbytta mot fikakorg med skogaholmslimpa och prickigkorv i. Cyklarna har fått tagit skidornas plats i förrådet och de som joggar är lite mer varmt klädda. Men känslan och glädjen är precis den samma. 

Det som förvånar mig, men också imponerar på mig, är att det finns plats för alla . Oavsett om du är elitskidåkare eller knappt kan stå rakt med pjäxor på så finns det gott om yta just för dig . Oavsett om du ska tillaga en hel buffé eller bara ta en enkel men ack så god smörgås så känner du dig aldrig i vägen för någon annan. Oavsett om du är i stort sällskap eller ensam så finns det plats för just dig och dina behov. Jag hoppas verkligen alla känner så , framförallt de som går dit själva eller ensamma.  

På senare år har har det hänt enormt mycket på berget. Hur coolt som helst. Finns säkert många som tycker att det blivit för stort och exploaterat och det respekterar jag. Men tänk så här: det räcker man att man kliver av promenadstigen och tar ett par steg in i skogen så märker man inget av varken nybyggen eller förändringar . Där är skogen precis som den alltid varit och du varken hör eller ser något nytt. Hur lyxigt är det inte att kunna välja på det sättet?? Ena dagen vill jag kanske vara bland folk och aktiviteter och andra dagen vill jag bara lukta på mossan och titta på träden. Det finns plats för alla på samma ställe , berget.  

Det finns många vägar att ta sig upp till berget men för min del brukar det bli den långa backen jäms med bilvägen upp. Det är ren hatkärlek mellan mig och den backen. När man svettig och med andnöd tillslut är vid sista björken på höger sida , då vet man att man snart är uppe och framför sig öppnar hela berget upp sig .  

Väldigt ofta tar jag också ett varv runt den lilla sjön som jag kallar den men den har ju såklart ett fint namn den med , Åsbotorpsjön. För att komma dit passerar jag pumptracken, som det oftast är fullt ös i . Hotell Billingehus som jag , kanske lite partiskt eftersom jag har arbetat där , kan säga är och kommer bli en av Sveriges finaste byggnader. Det må se slitet ut nu , men titta på arkitekturen och läget, magiskt.  

Sen kommer nybyggda Billingecentrat men en fantastiskt fin restaurang. De har verkligen lyckats med allt där. Maten , inredningen och stämningen personalen skapar är helt i stil med allt berget symboliserar. 

Det nya taket över bandybanan är så imponerade och vackert att jag nästintill varje gång jag är där bara står och tittar och beundrar en stund. Och en väldigt smart grej , det har blivet en helt perfekt parkering till alla badgäster där i år , något som verkligen saknats.  

Badet ja , kära Billingebadet , som ligger liksom en drottning med sina vita murväggar och breder ut sig längs bergskanten. Inte många bad som kan tävla i den utsikten. Så himla vackert. Japp, jag håller med , det finns förbättringspotential och lite behov av renovering här och var men det är jag övertygad om att det är på gång. Så strunta i det så länge och bara njut av att kunna bada och blicka ut över Skövde och … ja här ska jag inte göra bort mig nu med mitt dåliga lokalsinne , men ni är säkert många andra som kan fylla i här , för här ser man långt och mycket :) 

Väl framme vid gångvägen som går runt lilla sjön kommer man först till utkiksplatsen. Där ser man nyförälskade par som smugit ifrån vardagen lite , man ser folk med extremt avancerade kikare , man ser pensionärer med termosar som ställt gåstavarna vid trädet för en stund och man ser bröllopspar som ska föreviga sin stund.  

Runt hela sjön har det byggts upp ett barnäventyr. Antingen kan man ladda ner en app och följa med Mulle och hans vänner runt i jakten på en svans , eller så leker man fritt i alla hus och världar som är uppbyggda. Jag ska erkänna att när detta byggdes var jag lite orolig att min sinnespromenad skulle störas en aning. Skulle jag inte kunna njuta av mitt absoluta favoritträd på höger sida innan bänken , skulle jag inte stanna till på min favoritmeter vid vattenkanten och skulle jag missa alla intryck jag älskade så på dessa få kilometer ? Nej då, jag får mer än plats fortfarande på denna vägen också. Det är så smart byggt att det inte stör någon samtidigt som det är lätt att nå för de som vill. Genialiskt!  

Jag skulle kunna skriva i timmar om berget. Gå in i varje liten detalj för det finns så mycket att uppleva och att känna här men det får bli en annan gång .  

Tack berget för allt du ger mig! Du är så vacker!