Ber om ursäkt i förväg nu om någon råkar se mig.
Jag sitter alltså i mitt fönster i skenet av 3 st levande ljus och tittar ( stirrar ) rakt ut i mörkret . Går någon förbi mitt fönster nu är risken stor för att Den får men för livet eller en smärre chock.
Det är helt tyst ute , till och med blåsten har gett upp sin aggressiva ton och gett plats åt dagen att få vakna lugnt o stilla . Fint gjort .
På vardagar vid denna tiden , mellan 5.30-06, är det ganska så livfullt utanför mitt fönster , idag är det helt tomt , tyst och mörkt . Det tändes någon lampa i grannhuset men släcktes snart därpå, förmodligen ett ledljus i en famlande tur till toaletten och tillbaka till sängen .
Till och med mina kära fiskar i akvariet som brukar simma mot rutan när jag närmar mig från flera meters håll är helt stilla och sover gott än.
Jag undrar vad som ska bli första tecknet på liv utanför fönstret idag ? Gissningsvis någon av hemtjänstens Alla hjältar eller en sequritasbil som strax ska kliva av nattskiftet .
Jag använder väldigt ofta morgonens tystnad till att reflektera , omplanera och inspireras. Det är då jag känner att det är hyfsat på sin plats i hjärnan och kroppen är påfylld med ny luft och energi. Det kan vara allt i från ytliga saker som om vinterjackan verkligen håller en säsong till eller Varför vi har så svårt att känna tacksamhet till det vi har . Varför är det skandal att kommunen sänker temperaturen någon grad på min arbetsplats när jag har en arbetsplats att gå till , som jag dessutom tokgillar.
Oj , nu åkte en bil snabbt förbi , den hade nog bråttom hem som jag och nära brukar skoja om. Och där kom första cykeln upp från den lite längre och enormt sega uppförsbacken en bit från mig. Kan känna mjölksyran i benen hela vägen hit. För mig är den uppförsbacken lika med strax hemma , en trygg känsla . Märkligt det där hur jobbiga och tunga saker ändå kan kännas trygga och som en del av en själv.
Det var som att trycka på en knapp nu så börjar fler o fler bilar möta varandra på den lite större vägen i slutet av min gata men utanför mitt fönster råder lugnet nog ett tag till hoppas jag , för det är mycket kaffe kvar I koppen .
Någon kommer gående , korsar gatan på ett sätt som verkligen vittnar om att trafiken fortfarande sover . Mannen går mot mig och stannar till som att han ska in i mitt hus . Jaha ? Vad är Detta för känsla nu då, den var jag inte bekväm med . Varför fick jag en känsla av obehag mitt i mitt lugn ? Lutade mig en bit från fönstret för att inte synas , vilket också gör att jag inte ser vart han tar vägen. Kanske fortsatte han gatan upp eller står på min än kolsvarta altan, vem vet . Men känslan ogillade jag skarpt. Vad fick mig att byta sinnesstämning på en sekund av en helt främmande man som säkerligen bara var på väg I sina rutiner. Är det så att det okända skrämmer mig? Hade det varit en av mina grannar hade jag suttit kvar med näsan tryckt på rutan. Detta tåls att reflektera över och det var verkligen inget jag var stolt över att känna . Så vart nu du okända man än tog vägen så ber jag om ursäkt för att jag reagerade så. Och står du på min altan , akta dig för alla lösa föremål , jag hör att blåsten gör comeback nu.
Det är också så här på tidig morgonkvist som känslan att vara kreativ blomstrar . Så för dagen har jag planerat att måla om i köket , strukturera om garderoberna, möblera om i ungefär alla rum jag Lever i, rensa förrådet i källaren och gärna avsluta lördagen med något festligt . Just det , städa hos fiskarna också. Förmodligen kanske jag nöjer mig med att ställa in disken från igår, men det jag ville säga är att morgonen är bra för mig när det ska spånas idéer eller planeras. Sen finns det ju som tur är inte regler på att det måste genomföras. Någon som känner igen sig ??
Någonting helt annat. Jag följer en på instagram som är i NY nu med familjen. Varje bild är som tagen ur en vacker film Och där familjen är stylade av ett proffsigt team. Nu vet jag ju att det inte är så , denna familjen är bara så coola av sig själva. Men jag får en så stark känsla att jag måste till NY. De är bästa reklampelaren för staden mot mig just nu, näst efter mina egna bilder i mobilen. När jag var i NY var det 35grader och strålande sol. Jag älskade varje sekund. Svetten rann på oss och jag la ner det där med smink första dagen. Jag fick se det jag Ville se, fick testa bagels till frukost i farten , trängas bland turister och njuta av stadens puls.
Nästa gång vill jag göra det på en vår Eller höst. Helst höst. Iklädd en ny sexandthecity-outfit varje dag . Även om det där med högklackat inte hade funkat för mig där då jag älskar att promenera runt en massa och det vore ju förfärligt om vinstoppen blev fler pga att jag hade ont i fötterna. Så New York vi ses !
Nu börjar det ljusna ute och jag kan tydligt se att mannen inte befinner sig på min altan. Blåsten har också kommit igång Ordentligt igen , som att den själv var trött och vilade förut . Måste vara kämpigt att ta i så himla mycket under lång tid. Jag har nog med 45 min på gymmet så fullt förståeligt. Folk börjar sakta vakna till , lampor tänds och bilarna blir fler. En ny dag helt enkelt. Och jag inser som vanligt att jag suttit och skrivit rakt Ut i luften utan mening eller en röd tråd. Haha, tur det är frivilligt att läsa. För mig är det terapi med ord , reflektioner och iakttagelser.
Än är det 50 min kvar till Nyhetsmorgon börjar och den tiden ska jag ägna åt att titta på den gråa dimman som avlöst mörkret. Och hur man faktiskt kan se att solen går upp trots att molnen täcker precis hela himlen. Jag ska vara i nuet en stund helt enkelt.
