( Just skrivit klart och tänker inte läsa igenom och korrigera i detta kaos av ordbajseri, men det är ju som sagt också helt frivilligt att läsa , och det är mer skrivet på studs än noga genomtänkt och publicerat helt utan en svenskalärares ögon. Precis så som jag vill ha det. )
Något som fascinerar och fångar mig är känslor och hur vi agerar på känslor.
Kan vi styra över dem ? Kan någon annan eller något , vad som helst , styra över dina känslor ? Vad påverkar känslorna ? Måste man alltid känna "rätt" känsla ?
Utan att ha några som helst högskolepoäng i ämnet så tror jag att hjärnan inte styr en enda känsla . Det har den helt överlåtit till hjärtat. Hjärnan är istället den som förstärker eller motarbetar om det behövs. Men välja när känslor ska visa sig eller när de ska tona av rår den inte över alls. Ni bättre vetande får såklart komma med facit om det finns ett sådant i ämnet.
Men just det gör känslor så häftigt. Tänk att det finns en kraft inom oss så stark att den kan förändra allt på en sekund . Vad är den kraften för något ? Alltså vad består en känsla av ?
Visst finns det känslor jag ogillar men värst är nog när man är tom på känslor. När det blivit kortslutning. När världen blivit platt och färgerna försvunnit .
Påverkad kan man absolut bli, men ingen annan människa kan bestämma hur någon anna ska känna . Vi blir ledsna av olika saker och vi skrattar hejdlöst åt helt olika saker . Vi finner trygghet i olika platser och vi blir tacksamma för olika saker .
Just tacksamhet , trygghet och glädje är väl tre känslor vi kan enas om att vi gärna upplever ? Jag skulle vilja säga att de tillsammans med några till utgör grunden i känslan kärlek .
Jag är en person som gärna försöker spara känslor i saker . Jag plockar med stenar från platser där jag varit i full känsloballans och där lyckan tagit stor plats . Jag sparar klädesplagg som inte passar längre för att återskapa känslan som infann sig i tex min zebrarandiga klänning. Jag samlar på mig detaljer som jag senare i vardagen plockar fram när jag behöver draghjälp till härliga känslor . Och det fungerar varje gång. Och det är för att stunden sakerna är tagna ur samspelade med hjärtat.
De negativa känslorna då som sorg , ensamhet , uppgivenhet , otillräcklighet , rädsla , behövs dem ens ? Jag är övertygad om att vi behöver dem. Vissa av dem kan ge oss kraft att förändra eller fortsätta kämpa . Vissa kan få oss att förstå vad vi gjort fel eller hur vi absolut inte vill ha det. Varför är jag ledsen nu ? Hur kan jag förhindra att jag inte hamnar i samma känslovurpa igen ?
Det är samma med härliga känslor . Hur ska jag göra för att känna så här oftare och hur kan jag utveckla den bra känslan ännu mer.
Går man emot sina känslor ibland då ? Ja det gör vi säkert ibland . Vissa känslor kan vara bra att ge en fight. Tex rädsla . Rädsla och respekt är inte samma sak. Rädslan tror jag är vi själva är rädda för , själva känslan rädsla alltså , och snabbt bygger upp muren högre än vad som behövs . In case of . Vi vaggar oss själva i det vi tror är en trygghet men i själva verkat kanske är en okunskap som skapat rädsla. Luddigt och snurrigt ? Japp , precis som livet självt. Men också oerhört spännande , fascinerade och lärorikt .
Jag har en massa saker jag är medveten om som triggar igång känslor som uppstår . Och snabbt går det . Känslan hinner knapp titta ut ur hjärtats kammare förrän hjärnan triggat igång den. Snabbast kommunikation har hjärnan med ilska och tomhet. På ett par hundradelar har magen knutit fast sig och jag agerar direkt utåt för att bli av med ilskan och lösa upp knuten som värker mer o mer för varje sekund som går . Det kan vara i ord eller handlingar . De är , i stunden både nödvändiga och okontrollerbara . Att rikta detta snabba händelseförlopp rätt kan ibland vara svårt och då är det viktigt att övat in knep som kan ta bort impulsiviteten och hjälpa lugnet att ta större plats i stunden. Alla har olika knep , så ingen idé att gå in mer på det .
Om man tar känslan kärlek. Som antingen kan vara en del av andra fina känslor men också inte allt för sällan paras ihop med mindre charmiga känslokompisar. Jag tittar mycket på olika relationsprogram på tv . Fullt med fina människor som gör sitt yttersta för att fylla på känslolagrets bra sida. De kämpar hårt för att känna och som oftast försöka få den andra att känna . Det ges försök i att visa vilken stabil människa man är , hur rolig man är som skulle resultera i ett glatt liv , hur smart man är, hur omtänksam man är osv osv . På detta kämpandet så läggs också på noga planerade outfits och styling. Vill bara säga att jag allt annat än ser ner på deltagarna , tvärt om . Sjukt modiga . Men jag blir förvirrad när det pratas och visas så mycket känslor högt och lågt . Ilska , svartsjuka , passion , glädje , sorg..
Också förvirrad då jag tror blint på att känslor styr sig själva.
Jaha ni läser fortfarande, imponerande.
Jag kommer inte kunna sy ihop denna säcken eller ens komma till någon avslutande insikt mer än att känslor är så spännande . Kommer inte ge svar på alla meningar jag avslutat med ett frågetecken , utan de får istället väcka egna tankar om känslor hos er.
Tänk mer på dem, och jobba med dem. Alla känslor. Jag tänker ofta i vardagen , varför känner jag så här nu ?Vad är det som påverkar mig och förstärker det hjärtat just låtit mig känna ? Jag tror att vardagen tjänar på att man jobbar med sina känslor och inte emot.
Alla känslor är såklart äkta annars skulle de inte uppstå . Så förneka inga känslor eller skäms för dem. Det är ju du. Lär dig istället att förstå det och acceptera dem för då kan du istället utvecklas med hjälp av dem.
Oavsett om din kompis, kollega eller granne tycker att du känner fel så ska man älska den man vill , hitta sin trygghet vart man vill , bli berörd av vilken liten detalj som helst eller känna lugnet i en ravelåt om man så vill.
Inte mycket i världen man äger fullt ut men sina känslor har man fasen patent på , så det så!
Amen!
Denna bilden på kvinnan som matar duvorna är en typiskt sån känslokapsel jag har . När jag ser bilden minns jag hur det lät där och då , hur det luktade , hur jag mådde och framförallt hur jag kände. Älskar både bilden och den främmande kvinnan för det.
